Så levde man på bondestenåldern

På bondestenåldern bodde man på samma plats hela tiden. Då kunde man hinna bygga ett större hus. Man hade låga väggar och högt tak. Då åkte röken från elden upp i taket och det blev lättare att andas. De bodde i långa hus.

På bondestenåldern började man ha djur som till exempel kor, får, getter och grisar. Av djuren får man kött, mjölk och ull. Men de går även ut i skogen för att hitta örter och nötter. De jagar även lite.

Mat på jägarstenåldern

Under jägarstenåldern åt man fisk, kött, bär nötter och vilda örter som kryddor. Man åt det som man hittade i naturen.

Man jagade genom att smyga efter och kasta spjut eller skjuta pil mot djuren. Man fiska genom att meta, lägga i nät eller att lägga i en mjärde. En mjärde är som en fälla för fiskarna. När de simmat in kan de inte komma ut.

Stenyxor

Sten använde människor för att göra redskap och vapen. Flinta är en sorts sten som man använde till att göra vassa pilar, knivar och yxor. Självklart använde man också andra material som till exempel grön sten och ben från djur. Med hjälp av sand och vatten borrade man hål i skaften på yxorna.

Människorna kom

Från första början kom växterna för att det började bli varmare. Sen kom djuren och åt växterna. Sen kom människorna för de jagade djuren. Människan hade på denna tid inga fasta boplatser. De flyttade från plats till plats för de ville bo där det fanns djur.

Mammutar

Mammutar hade en mankhöjd (höjd till ryggen) på 3-5 meter. Mammutar kunde väga upp till 3 ton (3000 kg). Betarna var kraftiga och svängde. De kunde bli fyra meter långa. De sista mammutarna dog i Sibiren för ca 500 år sedan. Forskare är inte säkra på om de dog för att det var kallt, brist på mat eller för att människor dödade dem.

En berättelse…

Det var en gång en jätte. Jätten hette Olof. Olof bodde i ett jättestort berg i Nissareåsen. Han gillade inte klockljuden som kom ifrån kyrkan i Töllsjö för det gjorde ont i hans öron. Han tog av sig sin ena strumpa och la en stor sten i den. Sen svingade han den och kastade den mot kyrkan i Töllsjö. Men han lyckades inte kasta så långt att den träffade kyrkan. Istället hamnade den i Stenshult.

Den här berättelsen har vi gjort om en myt. Stenen som myten handlar om finns på riktigt. Det är den som är på bilden.

Flyttblock och jättekast

Flyttblock är stora stenar som man kan se i naturen. Inlandsisen gled över landet och tog med sig stenarna. När isen smälte blev stenarna kvar. Förr hade man inte hittat någon naturlig förklaring till att stenarna var där. Då trodde man att jättar hade kastat dit dem. Därför kallades de för jättekast.

Jättegryta

En jättegryta är ett hål i ett berg. Längst ner i isen fanns det stora stenar och sen kom det vatten. Vattnet gjorde att stenen kunde rulla runt. Den rullade runt länge på samma ställe och då blev det en jättegryta. Förr i tiden trodde man att jättar hade gjort jättegrytorna.

Isräfflor

Isräfflor är skrapade märken i stenar. När isen började smälta så började den också röra på sig. Det hade fastnat stenar i isen och de gjorde rivmärken på andra stenar. Sådana märken finns på andra stenar. Märkena kan visa åt vilket håll isen rörde sig.

 

Hur isen kom och försvann

Det har funnits många istider. Den senaste istiden började för 100000 år sedan. Klimatet ändrades så det blev kallare och kallare. Somrarna blev kortare och kortare. Isen hann inte smälta. Växter och djur dog. Det blev en stor is som täckte hela Sverige. Som mest var isen 3 km tjock.

Isen var som störst år 20000 f.Kr. Sen smälte den och den var borta år 8000 f. Kr.

F.Kr. betyder före Kristus.